Redan de första dagarna slår det oss som jobbar med ungdomarna på Vivalla Trainstation hur graden av talang finns redan långt ned i åldrarna. Det är också otroligt fascinerande att se magin som uppstår när vi erbjuder något som barn vill göra och är intresserade av.
När man startar något nytt så brottas man nog nästan alltid med känslan: -Är det någon som vill ha detta, kommer folk komma, kommer de komma tillbaka? I vårt fall var den känslan ännu större. Vi tänkte erbjuda ungdomar i Vivalla att frivilligt på kvällarna komma till oss för att lära sig digitalt skapande. Är det något de kommer vilja eller är de bara intresserade av att spela?
Och nu när sommaren ligger bakom oss och det är dags att ladda för hösten vill jag passa på att reflektera över den första tiden i Vivalla Trainstations historia. Hur har det gått? Vad har vi upplevt? Och framförallt - vilken nytta tror vi att vi kommer göra framåt?
Vi började medvetet i mycket liten skala. Vi satte ett tak på 10 barn respektive ungdomar per tillfälle. De första gångerna var målgruppen mellanstadiet, alltså 10 till 13 år. Vi fick förmånen att ansluta oss till den redan fantastiska verksamheten på Vivalla fritidsgård. Tack för det! Aktiviteterna var att skapa musik, rita digitalt och spelskapande. Platserna fylldes snabbt upp, delvis troligen på grund av nyhetens behag, men också på grund av genuina intressen.
Vi har några stöttepelare som vi försöker luta oss emot. Vi försöker arbeta strikt “top-down” vilket i vår värld innebär att vi försöker lära ut helheter först och detaljer senare. I praktiken innebär det att du på 90 minuter kan komma hem med en färdig låt som du skapat. Du kan ha gjort en digital bild eller ett dataspel och du blev klar. Känslan vi vill förmedla är att när du går hem har du åstadkommit något du inte kunde innan. Du har lärt dig något utan att vi uttalat säger det till dig.
Redan några dagar senare riktade vi oss mot nästa åldersgrupp som var högstadiet. Det gjorde vi genom att ta plats i ett rum i fritidsgårdens lokaler i Vivalla och duka upp vårt erbjudande för de något äldre ungdomarna. Tillvägagångssättet blev annorlunda; mindre uppstyrt, mer dialog.
Vi lever runt frågan:” Vad vill du skapa idag”. Det visade sig att svaret ganska ofta var “Göra beat”, vilket har tagit oss ganska mycket in i hiphopens värld. Det har visat sig vara en bra ingångsgenre och har gett oss möjligheten att sedan arbeta på att presentera hur de kan skapa annan typ av musik men även andra saker..
Efter någon vecka började vi introducera robotik, eller “smarta saker” som vi kallar det. Det handlar egentligen om teknik och elektronik som man sätter i saker så det händer nåt. På samma sätt där så när du kommer från oss så har du gjort din första robot, eller kanske ett hemlarm. Vi jobbar sedan vidare på att förfina kompetensen men framför allt att göda intresse och nyfikenhet.
I början så fick vi treva oss fram en del. Hur många klarar vi av direkt? Hur svåra saker kan vi presentera? Hur får vi dem självgående? Hur får vi dem att komma tillbaka? Nu, några månader in i verksamheten, känner vi att svaren är betydligt tydligare. Antalet som kommer till oss varierar. Vi har haft kvällar då vi bara haft tre besökare och vi har både eftermiddagar och kvällar då vi har över 15 personer samtidigt i lokalen( vilket har tänjt på våra initiala resurser). Vi har aldrig haft tomt. Det kommer alltid ungdomar. De sitter ned och jobbar, de lär sig och de försöker. Vi har både killar och tjejer som gör allt ifrån att rita, designa, bygga robotar, musicera. De kommer frivilligt och de lär sig saker de brinner för.
Vi har haft ungdomar som öppet inför oss börjat gråta av glädje när de har sett resultatet av vad de har åstadkommit. Vi har ungdomar med en stor portion otämjbar energi som hos oss sitter still och fokuserat jobbar på och gör sin grej, och de imponerar. Vi har besökare som när Vivalla firade 50 år fick gå upp på scen och inför jublande publik sjunga sina egen-skapade låtar. Barnen vi pratar om i det här fallet är i 12-årsåldern. Strax efter dem kom Boris René upp på scen och underhöll. Glädjen hos oss i personalen av att få vara med i de ögonblicken var obeskrivlig.
Känslan i bröstet är tydlig. Vi har inte fått våra ordinarie lokaler än. Vi har bara provat en fjärdedel av det utbud vi kommer ha nu till hösten. Men vi är något på spåren. Vi gör nåt som det finns ett stort behov av bland svenska ungdomar 2018. Vi gör nytta. Det är en ynnest att få vara en del av denna satsning som nu görs av Örebro kommun, ÖBO och västerporten. Vi ser mycket fram emot hösten att ta detta vidare. Vi är bara i början på något som kan bli en otroligt spännande resa.
Comments