top of page

Blanch är tillbaka i hemorten - för att göra skillnad på Trainstation

Han hoppade på en helt nyfödd idé som aldrig förut hade genomförts. Hans vägledning var anteckningsboken. Den öppnar han en gång per år, på nyårsafton, strax innan det nya året börjar. Sedan slår han igen boken igen för att öppna den nästa nyårsaftonskväll.


“Asså den resan, jag kommer ihåg, vet du.”

Blanch Butandu planerar musikinspelning på Trainstation med musikerna Acey och Key. Foto: Jonas Edlund.


De orden, “vet du”, är så typiska för Blanch Butandu, digital handledare på Trainstation. Blanch och hans arbetskamrater har utifrån en unik design som tog sin formella början i en källare i Vivallaskolan, som sedan den där kvällen gjort Trainstation till vad det är idag - en utvecklad digital mötesplats för mängder av unga människor i Vivalla. Hit kommer de som vill lära sig digitala verktyg, här kan de förverkliga sina drömmar.


Det har blivit en samlingsplats för många. Och en verksamhet som allt fler vill veta mer om. Här skapas framtidens lärande.


“Jag minns första dagen jag började, i februari 2018. Då var vi nere i en källare. När jag kom dit så kände jag… jag hade dubbla känslor. Jag visste inte riktigt… Jag trodde på projektet. Men samtidigt kände jag tvekan de där första veckorna nere i källaren. Vi satt där och jobbade. Luften var dålig. Det gick inte att se framtiden då, se hur stort det här skulle bli. Men någonstans inom mig hade jag en stor tro.”


Det är just tron - på människan och på framtiden - som är berättelsen om Blanch och hans anteckningsbok.


“Det var bara en helt ny idé. Det var det som var spännande.”


Det var inte alls självklart att Blanch skulle börja jobba på Trainstation. Snarare hade han en plan på att efter att ha bott i Växjö och USA, ta sig vidare till Stockholm. Uppvuxen i Vivalla är han. Utbildad i Computer Information i Kansas, USA. Examen i systemvetenskap med inriktning affärs- och verksamhetsutveckling. Och i agil projektledning. Intresserad av foto och film, som han också handleder de unga i på Trainstation.


Men för två och ett halvt år sedan började han fundera. Och inför nyårsafton 2017, ensam med sin anteckningsbok, skrev han något som skulle förändra hans liv.


“Jag skrev att jag ville jobba med unga i Vivalla. Med digital teknik. Jag ville ge tillbaka.”


Blanch vet många som lämnat det han själv kallar "förorten Vivalla", och som sedan börjat baktala området. Det gör honom ledsen. Arg.


“Vad har de bidragit med då? Det är som att kasta sten på någon som redan ligger ner, men vad har du själv gjort? Har du försökt att hjälpa den personen innan den ramlade?”


Innan Blanch alls hade hört talas om att Trainstation var på väg att födas, bestämde han sig en dag för hur han själv ville bidra, skrev ner visionen i sin anteckningsbok och tog med sig den till bönen - så som han alltid gör på natten till det nya året, varje nyårsafton.


Under året som kom ramlade han på Johan Cedermark i sina digitala flöden. Och han såg en annons, som efterlyste folk som ville vara med och skapa en ny verksamhet. Skapa och bygga Trainstation.


Blanch svarade på en video som Johan Cedermark spelat in, resten gick snabbt. Innan året var slut hade han skrivit på kontrakt med Trainstation. Och börjat jobba i den där källaren tillsammans med Johan och två andra personer. Det enda de hade tillsammans var den där idén. Nu, sommaren 2020, har den blivit verklighet och gör skillnad - på riktigt - för de unga.


“Jonas, vet du, nyårsafton 2018. Jag öppnade boken. Allt stod där. Det hade blivit sant. Då förstod jag. Det finns en mening med varför jag ska göra det här. Det kom jag tillbaka till där nere i källaren. Jesus hade en plan. Från källaren, via fritidsgården, till den nya lokalen. Det som idag är Trainstation.”


Blanch var ute i världen och vände hem igen. Han jobbar nu också som entreprenör, och driver två bolag vid sidan av Trainstation. Han brinner för det entreprenöriella. Att inte bara se en anställning som ett mål - utan också som möjligheten att bygga ett mångmiljonföretag utifrån en liten idé.


Blanch Butandu kom tillbaka till sin hemort. Och istället för att baktala den, bestämde han sig för att omfamna den, och framför allt omfamna alla unga som nu får den chans han själv önskar hade funnits när han själv växte upp.


“Det här är mer än ett jobb för mig, det här är större än så. Det är det här jag gör. Den dagen jag lämnar Vivalla kommer jag att göra det med gott samvete, eftersom att jag vet då att jag har gett tillbaka.”


Text: Jonas Edlund


484 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page