Han är tillbaka där det en gång började. För att ge tillbaka till dem som gav honom glädjen och kärleken, när han mest behövde.
Bildtext: Mehdi som digital handledare, visar besökare på Trainstation Vivalla.
“Mehdi, eller Mudda?”
“Du kan kalla mig Mudda, det gör mina närmaste vänner.”
Jag kan inte låta bli att reflektera över våra likheter. Samtidigt är våra skillnader tydliga. Båda har vi dubbel examen från universitetet. Han ingenjör, numera lärare. Jag naturvetare. Och nu lärare (Jag är även journalist, men den titeln använder jag mest som en ursäkt för att fortfarande få skriva).
Vi känner varann från Trainstation Vivalla, där vi båda jobbar. Att vi träffats är inte en slump. Vi känner båda starkt för att göra skillnad, att göra gott för de unga som växer upp i Örebro, och kanske kunna jämna ut en del av de skillnader i förutsättningar som finns i vår gemensamma hemstad.
Men när Mehdi är, som han själv säger det: “Vivalla, Örebro, born and raised” så är jag väl snarare en av de där ungdomarna som han gick i samma klass som på Engelska skolan i Örebro. De där som hade allt, när Mehdi hade mindre. Väster i Örebro - möter Öster - två världar.
För han gick på Engelska skolan i Örebro. Helt nära där jag bor idag.
Jag jobbar själv som lärare i högstadiet med ungdomar som har en bakgrund från bland annat Vivalla och liknande områden i Örebro. Och får ofta höra från dessa unga om höga krav och förväntningar på dem från de föräldrar som fört dem till det här landet och vår stad. Jag är nyfiken; frågar honom:
“Jag har en bild, kanske en fördom, om att alla föräldrar som invandrat till Sverige vill att barnen ska bli läkare, advokat eller ingenjör.”
Mehdi:
“Man kommer från tuffa ekonomiska förhållanden och krig och då är kraven höga på barnen att lyckas från föräldrarna.”
“Pappa förstod inte riktigt varför när jag bytte karriär från ingenjör till lärare. Han tyckte jag hade nått allt. Men jag hade fullt stöd från mamma.”
Några år som ingenjör gjorde Mehdi. Sedan blev han uttråkad. Omskolade sig till lärare. Och där möttes han och jag. Uttråkade och omskolade (jag omskolade mig från journalist till lärare nyligen). Från två helt olika håll. Nu tillsammans för att förändra - på riktigt. På Trainstation Vivalla, där Mehdi nu jobbar som digital handledare.
“Det är känslan, uppskattningen, att man känner att man gör nytta. Ingenjörslivet är mer prestige. Man tillverkar och det är pengar det handlar om. I skolan och på Trainstation är det en annan sak - mer kärlek och glädje. Och framförallt när man kan bygga självkänsla hos en individ som känner att den kan lyckas, det är den glädjen jag saknade som ingenjör.”
Jonas Edlund