top of page
ts-pattern-banner.png

Elin – en resa från hopplöshet till framtidstro

Uppdaterat: 20 juni


Hela hennes tillvaro var inrutad, instängd och präglad av rädsla och isolering. Att ens lämna huset kändes oöverstigligt, för att inte tala om att ta sig in till en arbetsplats för att träffa andra människor. Men så kom hon i kontakt med den plats som skulle komma att vända allt och faktiskt ge henne delar av livet tillbaka. Möt Elin Ekman som genom Trainstation hittade en väg som hon steg för steg försiktigt kunde börja gå på igen, ut ur mörkret. Där hon fick tillbaka ett hopp hon inte hade känt på väldigt länge.


Varje dag var en kamp, inte bara mot de egna inre demonerna utan också mot ett system som hon upplevde som helt oförstående inför hennes lidande. Under en period kände Elin sig helt ensam och kämpade för att få hjälp och bli trodd, men upplevde bara att hon möttes av misstro.


-Det var som att slåss mot en vägg av oförståelse och tystnad. Jag hade flyttat hemifrån till en annan ort, men fick flytta hem igen eftersom jag till slut i mitt mående inte klarade att bo själv. Jag kunde inte jobba alls och det var så illa att jag inte ens vågade gå ut och lämna gården där vi bor, berättar hon. Men ingen förstod riktigt vad det var jag behövde.


I brist på stöd vände hon sig till självskadebeteende som en flykt från den överväldigande hopplösheten och som det enda sättet att hantera smärtan inombords. När hon berättar växer en mörk berättelse fram, en tid där varje dag var en kamp för att överleva, där varje natt innebar tankar som ingen människa riktigt klarar av att hantera ensam.


-Jag trodde aldrig att det skulle vända.


Steg för steg mot en ny vardag

Men det gjorde det ändå, till slut. Elin kom i kontakt med Trainstation, där tillvaron sakta och till skillnad från i andra insatser som varit aktuella, äntligen började förändras. I Karlskoga inte långt från där hon bor, fanns verksamheten “Inre driv” som erbjöd en väg tillbaka för människor som halkat ur arbetsmarknaden. Tanken är att med stor respekt för allas individuella behov, låta människor i sin egen takt sakta återerövra sin egen självkänsla och bygga upp både kompetens och styrka. Allt inramat av den metodik, pedagogik och inkludering som präglar alla Trainstations hubbar.


På Trainstation fick jag möjlighet att både hitta tillbaka till mig själv och även upptäcka nya sidor av det som är jag.

Och för Elin blev det precis så. Här kunde hon återigen ta fram den sociala sida som så länge hade fått stå tillbaka och här fick hon utforska helt nya kreativa aspekter av sig själv. Hon fick praktik och plötsligt fann hon sig själv varje dag gå till en arbetsplats där hon trivdes och utvecklades, såpass mycket att hon vid praktikens slut fick fortsätta arbetsträna som handledare för andra besökare. Efter en period av djup förtvivlan blev det en livlina att få komma till en plats där förståelse och acceptans mötte henne varje dag och nu kunde hon sakta börja skapa en riktning framåt i tillvaron. Elin beskriver hur hon blev mött med värme och öppna armar, hur hon successivt kände självkänslan komma tillbaka och till sist kände sig både kompetent och riktigt bra på att ta ansvar.


-Jag har alltid i grunden varit en social person, men min sociala fobi gjorde det under en lång period omöjligt att vara just det. På Trainstation fick jag möjlighet att både hitta tillbaka till mig själv och även upptäcka nya sidor av det som är jag, förklarar Elin. Och på köpet märkte jag att jag gillar att få ta ansvar. Jag har nog egentligen alltid varit ganska bra på det, men inte tagit fram de sidorna, konstaterar hon.


Nya digitala skills

Hon talar också länge och gärna om hur hon även fick hjälp att utveckla en rad nya digitala färdigheter, från vektorgrafik till att arbeta med 3D och måla i appen Procreate. Hon har lärt sig fotografera och att använda sin iPad för digital målning.

-Jag är i grund och botten en hästtjej, men här har jag fått utforska och utveckla helt andra sidor av mig själv.


Inre driv fungerar som en arbetsmarknadsåtgärd, men med både pedagogiken och den atmosfär och kultur som genomsyrar alla Trainstations hubbar, blev det något helt annat än den typen av insatser som mött Elin tidigare. Hon fann en plats där hon kunde växa, inte bara som individ utan också som en del av en gemenskap.

När jag ser någon annan kämpa, kan jag säga “jag förstår, jag har varit där” - och det gör en verklig skillnad.

-När jag fick den där möjligheten att bli arbetstränare, alltså när jag fick ta ansvar för även andras utveckling, växte jag ännu mer. Jag älskar det! Mina egna handledare fick dock stoppa mig ibland, för jag är som ett tåg som bara driver på, det kan bli för mycket. Men de var jätteduktiga på att fånga upp mig även i det, säger hon med ett leende.


Hon blev en ovärderlig tillgång för andra som går igenom liknande svårigheter. Elin har använt sina erfarenheter och har blivit en mentor och förebild för fler som sökt sig till verksamheten.


-Min egen resa har gett mig en unik förståelse för vad andra deltagare känner. Jag vet hur det känns att inte bli trodd och att kämpa för att hitta sin plats. Att kunna använda det jag gått igenom för att hjälpa andra, det ger liksom en mening till allt jag har upplevt. När jag ser någon annan kämpa, kan jag säga “jag förstår, jag har varit där” - och det gör en verklig skillnad. Min förmåga att relatera till och stötta andra har inte bara hjälpt dem att känna sig mindre ensamma, utan har också gett mig en känsla av syfte och stolthet över hur långt jag själv har kommit, berättar Elin med märkbar glädje.


Vägen framåt

Trots de framsteg hon gjort, har Elin Ekman fortfarande utmaningar att möta, särskilt när det gäller att navigera i samhällssystemet för att verkligen komma tillbaka till den vanliga arbetsmarknaden. Den kampen pågår fortfarande och innebär hela tiden nya utmaningar. Men hon är inte längre ensam och hon är alltid välkommen tillbaka. Hon har fått hjälp att öva på att stå och tala inför folk, att hålla i genomgångar och i frågesporter. Hon har också fått med sig viktig kunskap för någon som gärna kör över sina egna gränser. Att kunna ta pauser när det behövs och lära sig hantera både sin egen förmåga och ork.

-Trainstation har varit där för mig, de har stöttat mig oavsett vad. Det har varit väldigt viktigt för mig och dessutom har jag haft så kul, säger hon.


En ny insats som en klok koordinator på Finsam* rekommenderade när livet var svårt och tufft, blev mer än en praktik eller åtgärd för Elin. Det blev en katalysator för förändring, en plats där hon har kunnat återfinna sin självbild och styrka, där hon har fått bygga upp hopp om en annan framtid. Med stöd och kreativa utmaningar i kombination, har hon tagit stora steg mot ett annat liv, och idag står hon starkare, engagerad och sugen på att möta världen med nyfunnen kompetens och självförtroende, trots alla kvarvarande utmaningar.


-Jag känner idag att jag kan, jag törs så mycket mer nu och är stolt över mig själv och det jag åstadkommer. Jag har lärt mig att det är okej att göra fel, att göra om och sen testa nästa sak. Jag har fått hjälp att landa i mig själv och känna hopp.



*Finsam står för Finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser, som är ett samarbete mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommuner och regioner/landsting.

Syftet med Finsam är att samordna insatser för personer som står långt från arbetsmarknaden på grund av komplexa behov, ofta relaterade till hälsa eller funktionsnedsättning. arbetsmarknaden. Det kan handla om allt från arbetsrehabilitering och arbetsanpassning till olika former av stöd och behandlingar.

69 visningar

Senaste inlägg

Visa alla

Comentarios


bottom of page